Nordirland - Nu Är Du Min.

Hej allihopa!

Nu för tiden skriver jag med mobil, och nu för tiden bor jag i Belfast, Nordirland.
Än så länge har ingen bomb smällt av, och det var väl dessutom ett tag sedan det hände sist, si så där en 15-20 år, som jag förstår.

Jag har tänkt att omdefiniera denna blogg, som tidigare var en samlingsplats för spridda tankar, lössläppt poesi och ren och skär lögn. Nu skall detta istället bli en s.k. "Resejournal, men i mitt fall en "Boendejournal". (För övrigt ett väldigt bra namn att använda om man vill starta ett morgonradioprogram; "Boendejournalen.")

För att komma till den förstfödda kritan, jag har tänkt att utforma mina inlägg med bilder, därefter inkludera berättelser om livet här på "smaragd-ön".

Låtom oss börja med en liten titt på hotellrummet som jag sov i de fem första nätterna:
Jag ljuger inte när jag säger att jag trivdes väldigt bra i det där rummet, och hade jag kunnat så hade jag stannat kvar, speciellt eftersom vi inte hade nån värme de första dagarna i huset som vi flyttade in i.
Självklart var det fel på en massa saker när vi flyttade in och som grädden på moset så var det under påskhelgen, vilket innebar att det i stort sett var omöjligt för vår mäklare att få tag på reparatörer, men lyckligtvis kom det en rörmokare som kunde fixa värmen, trots detta slutade det ändå med att vi inte hade värme i huset under de tre första nätterna,
Vårt andra problem var att taklamporna bara fungerade i köket och vardagsrummet så vi bodde i ett kolsvart hus i en vecka ungefär. Det var något fel på elskåpet så endast en elektriker kunde fixa detta. Värst var det att vi blev tvungna att förlita oss på värmeljus och allra värst blev det när man skulle gå på toaletten. Men nu har vi det bra, till sist, förutom att vi saknar vissa små detaljer, som t.ex. ett bord att sitta vid när man äter...


Här nedan ser vi City Hall, dvs. Stadshuset.

"Påskankan", som jag kallar den, har fått ett nytt hem här i köksfönstret. Det gröna lejonet Lena har flyttat in på toaletten, jag var tvungen att sära på dom för dom kom inte särskilt bra överens med varandra :-)

Här finns det gator för ALLA ändamål.

Den här vyn (fotot nedan) har jag sett tusentals gånger känns det som. Ibland tror jag att jag är i Bournemouth för den här typen av oändliga, totalt anonyma kvarter ser likadana ut oavsett vart man är i England, men det är ändå vackert på något vis.

Detta (fotot nedan) ser man sprayat lite här och var i Belfast, just detta foto är taget tvärs över gatan där vi bor, på väggen av vad som en gång var ett hus, men som ser ut att ha brunnit ned (eller sprängts sönder) och som nu bara står kvar, igenbommat med betong, som ett minne av den eviga kampen mellan The Loyalists och The Unionists, dvs. dom som kämpar för ett enat Irland - utan Brittisk involvering - samt dom som är stolta över att vara en del av Storbritanniens folk, och som vill att det skall fortsätta vara så.
Längst ner kan vi läsa IRA (Irish Republical Army) som är namnet på dom självutnämnda "frihetskämparna" som utförde antalet bombattentat och terroristaktioner för den Irländska Republikens självständighet. Rätta mig om jag har fel för om sanningen skall fram har jag inte förstått ett dyft av den här konflikten ännu, och det gör inte saken lättare att man undanbedes ställa frågor som rör något av det här, Nordirländarna verkar vilja hålla ämnet privat.

För att lägga uppmärksamheten på något annat, lite trevligare, som man också kan hitta på husväggar runtom i staden, är målningar som denna (fotot nedan). Det var allt för denna gång, men det kommer snart fler foton och rapporteringar från livet här i Belfast, i nästa avsnitt av "Boendejournalen"!