Att bliwa öwfer i Tunwredet

Skamlöst förslag - Skamset fortfarande - Skallskada.

( Titeln; utanför sitt sammanhang. Måske bihang. )

I den totala slutsumman av rågvikten står vi oss själva bejakandes:
Ett scenario ur en verklighet, om än så orealistisk, fortsatt möjligen vår egen...


- "Det blev slett icke som vi ville."
- "Bland blickar av oro brukar vi oss själva till att gottgöra de synder vi låtit mögla."

Ledningen stämmer i samklang.

- "Ja!"
- "Vi ökar trycket utöver gränserna. Ej väsentligt, men de som står närmast klippkanten ämnas störta först."

Stundom hade starkvara inmundigats, oftast så tillvida att mansdjuren återkallat sina fördomars befogenheter. Hågkomsterna fick lägga dess frånvaro till därnäst, och vidare kunde man återgå till ovetskapen.

- "De bästa utav tillfällen skall man ej minnas, ty där har man redan sett allt."
- "Med bravur öppnade du din käft och förlöste dessa sanningens ord. Du är min vän i blindo, och jag skall dig hädanefter sörja!"

Kvinnolösa mannar, oavsett bland motkönade umgängen eller enkom tillsammans.

- "Hör, mina vördade mansvänner, till mina läppars utsagor!"
Och han talade:
- "Den ende som på riktigt kan uppleva Äcklan, är Han som upplevt Henne själv. Detta beskriver jag, i detta nu, med pappersbitar hängandes ifrån mina armhålor.

I berusningens anda och den enfaldiga villan träder en hittils osedd herre framåtstupa in i cirkeln, hållandes en flaska varpå man kan urskönja "Man".

- "Mina vänner!", säger han.
- "Man kan inte bara spraya på sig en fräschör."

Ledningen applåderar i samklang.

Hwi hvil eder låta kfvällens godtyckliga afvslut befästa sig i edra blickar - Ty där kommer Hon för all tid att förblifva.


[Hopplock och sammansvärjningar av erkännanden spritt bland papper och eter, fr.o.m. 2005 t.o.m. 2007]