Som en klinga kännas kall.
Våra rop nått ut just över all.
Hör vår sanning, framför allt.
Som ett sår, bestrött med salt.
Vi förtryckta, livets allt.
Se vår visdom, det är allt.
Och kom ihåg att endast le.
Men även höra, slåss och be.
För vad som händer, får vi se.
Ty det som nalkas, skola ske.
Låt vår framtid bli vårt allt
Vi lär och lever, framför allt.
Du la ett löfte, inte sant?
Lägg inte detta på din kant.
Din styrka blev din svaghet.
Så mycket mer än din färdighet.
Jag tror du minns allt vad du sagt.
Men din förtrolighet, ej vid sidan lagt.
Du har ett näste, bland hopp och rikedom.
Som sjunger ut, där vid din svarta, feta gom.
Och den du sviker, blir blott dig själv.
För den som skriker, blir aldrig kväljd.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
 
No comments:
Post a Comment